Det finns människor som lämnar spår i hjärtat. Som liksom tar sig in och stannar kvar. För mig var det en kvinna som kom in i mitt liv när jag som mest behövde det. Vi träffades av en slump genom jobbet. Jag hade nyligen förlorat min man och kämpade med att hitta fotfästet igen. Hon såg mig, på riktigt. Inte bara som vårdbiträde eller änka – utan som människa.

Hon blev min mentor, även om vi aldrig kallade det så. Det var inget formellt. Inget med schemalagda samtal eller tydliga mål. Det handlade mer om att hon lyssnade, delade med sig och fanns där. Alltid ett klokt råd i rätt stund. Alltid en värme som kändes ända in i själen.

Att få växa i vardagen
Vi pratade ofta om livet, om jobbet, om sorgen och glädjen. Jag minns särskilt en gång när jag tvivlade på om jag gjorde skillnad på mitt arbete. Hon såg på mig och sa: ”Du får människor att känna sig trygga. Det är värt mer än du anar.” Den meningen fastnade. Jag har burit med mig den sedan dess.

Hon lärde mig att ta hand om mig själv också. Att det inte är själviskt att sätta sig ner med en kopp te och virka en stund. Att det faktiskt är nödvändigt. Att ta pauser, att skapa med händerna, att låta hjärtat vila.

Det blev som en slags påminnelse om att även jag är värdefull. Att jag inte bara ger, utan också måste få. Det förändrade min syn på mycket. Jag började ta mina intressen på större allvar igen. Tog fram garnet, saxen, papperet. Hittade tillbaka till glädjen i scrapbooking och pyssel. Sakta men säkert började livet kännas lite lättare.

Mentorskap kan se olika ut läs mer här https://goteborgscoachingcenter.se/coaching/mentorskap/
En mentor behöver inte vara äldre. Behöver inte ha en fin titel eller ens kalla sig mentor. Det viktigaste är att personen ser dig. Att den delar med sig, vägleder utan att styra, och uppmuntrar när du tvivlar.

Jag har själv försökt föra det vidare. Ibland till yngre kollegor som är nya i vården. Ibland till väninnor som fastnat i vardagen. Det handlar inte om att ha alla svar. Det räcker ofta med att lyssna, fråga och finnas där.

Vi har så mycket att ge varandra som människor. Jag är tacksam att jag fick uppleva ett sådant mentorskap. Det förändrade mitt liv, mitt sätt att tänka – och mitt sätt att vara.